Medicinarföreningen Puls

Varför vi har en klädkod

Klädkoden finns inte för att stänga någon ute. Den finns för att ingen ska behöva
stå i hallen tio minuter före en sittning och undra om det blev fel. Står det en
kod på inbjudan vet du vad som gäller, och står det ingen kod är det just det
som gäller: kom som du är.

De koder vi använder

Ovve. Overallen, med de märken du hunnit sy fast. Den är arbetskläder och
festkläder på samma gång, och den tål allt som händer på ett pubkväll. Tvätta den
sällan — eller aldrig, om du frågar de äldre — men lufta den ofta.

Kavaj. Mörk kostym eller klänning, valfri skjorta, slips om du vill. Det här
är den vanligaste koden på våra sittningar och den som kräver minst av din
plånbok. En mörkblå kavaj duger i tio år.

Frack. Bara på de riktigt stora kvällarna: balen, jubileet och installationen
av den nya styrelsen. Frack hyrs för en kväll och kostar mindre än du tror,
särskilt om ni hyr flera samtidigt. Fråga i chatten en månad innan — det brukar
bli en samlad beställning.

Om du inte äger något av det

Hör av dig till styrelsen. Vi har en låda med lånefrackar, lånekavajer och ett
antal ovvar som blivit kvar genom åren, och vi lånar gärna ut dem. Det är ingen
tjänst vi gör motvilligt: en klädkod som gör att någon stannar hemma har redan
misslyckats med sitt uppdrag.

Vid bordet

Vänta med att sätta dig tills värdparet satt sig. Skåla åt både höger och vänster
innan du dricker, och håll blicken kvar en sekund efteråt. Res dig när någon
håller tal, om talaren ber om det. Sjung med även när du inte kan texten — det
är därför sånghäftet ligger på bordet.

Om du behöver lämna bordet, gör det mellan rätterna och säg till din bordsgranne.
Telefonen ligger i fickan under talen.

Och det viktigaste

Etikett handlar om att göra det lätt för andra att vara med. Om du ser någon som
sitter tyst, fråga vad de läser. Om du ser någon som fått fel mat, säg till en
funktionär. Om du ser någon som fått för mycket att dricka, följ dem hem. Ingen
regel i den här texten väger tyngre än det.

Vad utskotten gör

Nästan allt vi arrangerar under ett år arrangeras av ett utskott. Styrelsen
beslutar och betalar, men det är utskotten som bokar lokal, sätter meny, bygger
scen, fotograferar, skriver texterna och står i baren. Att sitta i ett utskott är
det snabbaste sättet att lära känna folk utanför din egen årskurs.

Vilka som finns

Sexmästeriet håller i sittningar, gasquer och pubkvällar. Störst av utskotten
och det som söks av flest. Räkna med sena kvällar och tidiga morgnar efter.

Fadderiet tar hand om mottagningen. Arbetet börjar i maj och slutar i
september, och är det mest koncentrerade uppdraget vi har.

Näringslivsutskottet sköter kontakten med företagen: lunchföreläsningar,
mässan och de sponsorpengar som gör att biljettpriserna kan hållas nere.

Studierådet bevakar utbildningen, sitter i programrådet och är den som hör av
sig när en kurs går snett. Kräver ingen erfarenhet, bara att du orkar bry dig.

Kommunikationsutskottet gör affischer, sköter kontona och fotograferar. Här
behövs både de som kan verktygen och de som vill lära sig dem.

Idrottsutskottet håller i träningar, turneringar och den årliga matchen mot
grannsektionen.

Hur ansökan går till

Ansökan öppnar två gånger om året, i slutet av augusti och i slutet av januari,
och ligger uppe i två veckor. Du fyller i ett kort formulär här på sidan: vilka
utskott du söker, i vilken ordning, och några rader om varför. Det är inget
personligt brev och ingen ska skriva en sida.

Efter att ansökan stängt hör utskottets ordförande av sig inom en vecka. Ibland
blir det ett kort samtal, ibland bara ett besked. Till de största utskotten söker
fler än det finns platser, och då väger vi in att grupperna ska bli blandade —
årskurser, inriktningar och folk som inte redan känner varandra.

Om du inte kommer in

Sök igen i januari. Nästan alla som söker två gånger kommer in, och under tiden
går det alltid att hjälpa till på ett enskilt arrangemang utan att sitta i
utskottet. Säg till någon i styrelsen att du vill vara med, så hör vi av oss
nästa gång vi är korta om händer. Det är så de flesta börjar.